Rodjas syster Dunja och hans mor är med hjälp av Razumichin på väg till sin temporära bostad under sin vistelse i S:t Petersburg. Båda två är oroliga över Rodjas sjukdom och beteende och Razumichin försäkrar de båda damerna om att han skall se efter Rodja. De visar Razumichin ett brev de fått från Dunjas fästman som innan deras ankomst besökt Rodja och blivit utkastad. I brevet ber han att Rodja inte ska infinna sig under deras möte kvällen därpå. Razumichin tycker att det är Dunjas beslut att fatta om hon vill ha sin bror med eller inte, och hon bestämmer sig för att bjuda Rodja till mötet.
Dagen därpå hälsar Dunja och hennes mamma åter på hos Rodja som vid detta tillfälle är mycket friskare och vid fullt medvetande. De visar Rodja brevet och Rodja tackar ja till erbjudandet om att komma trotts Luzjins begäran. Under systern och moders besök får Rodja också reda på att Dunjas före detta arbetsgivare Marfa Petrovna Svidrigajlova har dött. Svidrigajlovas man hade under tiden Dunja jobbat hos dem otaliga gånger försökt förföra henne vilket lett till att Svidrigajlova börjat förtala Dunja. När hon sedan fick reda på hur det låg till blev hon skamsen att hon åkte ut till alla sina vänner för att berätta om och läsa upp ett brev där Dunja förklarar hela historien. Denna nyhet tar Rodja vid detta tillfälle ingen direkt notis om och hans syster och mor börjar diskutera Dunjas tänkta bröllop igen. Dunja vägrar låta sig påverkas av Rodjas motvillighet till bröllopet och uppmanar istället Rodja att komma till mötet där de kan diskutera saken vidare. Kvinnorna avlägsnar sig med Rodjas löfte om att komma till dem på kvällen.
När de båda damerna gått vänder sig Rodja till Razumichin och börjar tala om mordet på den gamla pantlånerskan igen. Han berättar för Razumichin att han satt saker i pant hon kvinnan. Inga exklusiva saker men han förklarar att de har affektionsvärde för honom. Razumichin tycker att de skall gå direkt till polisen som utreder fallet, Porfirij eftersom han har hand om allt bevismaterial och Razumichin känner honom. Porfirij är väldigt oförskämd mot Rodja och döljer inte att han misstänker att Rodja är mördaren. Han försöker lura Rodja in i en fälla för att få en bekännelse men misslyckas och Rodja kan lämna huset utan att avslöja sig. Efter de gått från Porfirij drabbas Rodja av en manisk tanke och beger sig hemåt utan Razumichin för att kolla så han inte glömt några av de stulna sakerna kvar i hans gömställe i väggen. Han känner att gömstället är tomt och går ut igen. Ute på gården står gårdskaren med en främmande man och pekar ut Rodja. Mannen vänder sig och går men Rodja följer efter och frågar varför mannen undrat vem han var. Han höjde blicken och tittade på Rodja.
- Mördare, sa han med klar och tydlig röst.
- Men vad….vad är det ni säger……vem….vem är en mördare? mumlade Rodja knappt hörbart.
- Du är en mördare, sade mannen ännu mer distinkt och hans ansikte var fyllt av en slags hatisk triumf.
Mannen gick sin väg och Rodja kunde inte förmå sig att följa efter. Väl hemma lade han sig som i trans ner på soffan och låtsades sova när Razumichin återvände för att se vart han blivit av. Senare somnade han och väcktes ur sömnen av att en okänd man steg in i rummet.
- Jag ber att få föreställa mig, sa mannen. Jag är Arkadij Ivanovitj Svidrigajlov.
Detta var alltså mannen till den nyss avlidne Petrovna, samma man som försökt förföra Rodjas syster.
Han berättar att han hört talas om giftermålet mellan Dunja och Luzjin och att han ville stoppa det (och helst själv äkta Dunja). Han var också villig att betala Dunja tio tusen rubler för att hon ska bryta med Luzjin. Han berättar också nyheten om att i sitt testamente skall hans fru ha testamenterat tre tusen rubler till Dunja som ursäkt för det obehag som förtalet orsakade. Rodja tycker att mannen är skruvad med lovar i alla fall att återge detta för Dunja när han träffar henne senare på kvällen och mannen avlägsnar sig.
Dunja går till det förbestämda mötet med sin mor, syster, Luzjin och Razumichin. Luzjin är arg redan vid ankomsten på grund av att hans ”order” att Rodja inte skulle infinna sig inte följdes av Dunja och hennes mamma. Detta resulterar i en mängs komplikationer och hårda ord. De hårda orden blossar sedan upp till ett gräl där slutligen Dunja bryter sitt äktenskapslöfte med Luzjin och skickar ut honom för att aldrig vilja se honom igen. Dock hade Luzjin andra planer, han hade träffat den perfekta kvinnan och tänkte inte ge upp henne utan vidare. I hemlighet drömde han redan om att härska över henne och han älskade henne på sitt eget sätt.
Direkt efter detta möte stormar Rodja ut och beger sig till Sonja (dottern till en död man Rodja träffade på pubben innan morden begicks och som Rodja fattat tycke för). I vild feberyrsel kastar han sig ner framför Sonja och kysser golvet vid hennes fötter.
- Varför bugar du för mig, undrar Sonja förskräckt.
- Jag bugar mig inte för bara dig, jag bugar mig för hela det mänskliga lidandet, svara Rodja.