Veckans ord

ord                                                       betydelse                        

Pretentiös                                              intulektuellt anspråksfull

Despotism                                             styrelseform

Trivialt                                                  alldaglit, vardagligt

Pikerad                                                  göra starkt intryck på någon genom någon framträdande orsak

Idka                                                     utöva, ägna sig åt

Perplex                                                 märkbart förbluffad

Frappera                                               reta, såra och förnärma

Minnesanteckningar

Närvarande: Elin Gustavsson, Sanna Andersson, Annakarin Andersson och Johanna Andersson

Bokcirkeln börjar med att diskussionsledaren berättar om sina två favoritscener som är det första mötet Aljona Ivanovna och mordet. Jag valde dessa två scener för att de är starkt anknutna med varandra och de för fram intresset och ökar tankeverksamheten. Man förstår att det första mötet med pantlånerskan har en betydelse som man senare blir upplyst om när mordet sker som man definitivt kan se som en nyckelhändelse. Mordet och hans tankesätt är ett ämne som för upp vilda diskussioner i veckans bokcirkel. Vi alla hade våra egna åsikter om mordet och hans strategi, något som vi var alla eniga om var att han är definitivt inte kapabel av oväntade förändringar i hans miljö. Under diskussionen om mordet tog diskussionsledaren upp frågor för att föra diskussionen vidare, såsom: Hur kan man veta att mötet med Aljona Ivanovna kommer ha betydelse i framtiden? hur var Raskolnikovs mentalitet under mordet? Därefter berättade Sanna om sin favorit scen.

Mötet med tjänstemannen Marmeladov blev illustrerad av Elin Gustavsson som senare berättar att hon valde bilden för att hon kände på sig att tjänstemannen skulle ha en betydande roll i framtiden. Bilden avbyttes med ett” korsordslikande” spel gjort av Johanna Andersson där man skulle en mängd ord som var använda i boken som erinra, panorama och karskare.

Bokcirkeln avnjöts med en god kladdkaka!

Mötet öppnas

Närvarokontroll: Elin, Anna-Karin och Sanna

 Anna-Karin börjar med att läsa upp sin favoritdel, sida 205 när en kvinna kastar sig från en bro.Denna scen valde Anna-Karin p.g.a. att den beskrev en sinnestämning av oberördhet och visar på hur förlorad man kan vara i sig själv.
   Vi kom överrens om det övergripande temat: omedvetenhet av medvetande. Huvudpersonen är mer eller mindre hele tiden omedveten om sitt medvetande och kan inte skilja på vision och verklighet. Nyckelhändelse: Mötet med Luzjin, huvudkaraktärens möte med sin systers fästman.
   Jag beskriver två scener: Mötet med Luzjin, gripande, bra beskrivet och viktig händelse för historians fortsatta berättande. Mötet med systern och mamman, beroende av mötet med Luzjin. Båda visar på Rodjas oförmåga att kontrollera sig pressade situationer.
Sedan gjorde vi Sannas ordlek, ett korsord.
På grund av få i gruppen hade vi tid över och började diskutera andra tankar om boken.

Vi diskuterade Rodjas intrång i den döda pantlånerskans lägenhet och konfrontationen av polisen, vilka båda kunde ses som ett rop på hjälp? Vi diskuterade möjliga slut på boken och var överrens om att han troligtvis inte skulle hålla tycket utan ange sig själv i ännu en feberyra.

Rodjas syster Dunja och hans mor är med hjälp av Razumichin på väg till sin temporära bostad under sin vistelse i S:t Petersburg. Båda två är oroliga över Rodjas sjukdom och beteende och Razumichin försäkrar de båda damerna om att han skall se efter Rodja. De visar Razumichin ett brev de fått från Dunjas fästman som innan deras ankomst besökt Rodja och blivit utkastad. I brevet ber han att Rodja inte ska infinna sig under deras möte kvällen därpå. Razumichin tycker att det är Dunjas beslut att fatta om hon vill ha sin bror med eller inte, och hon bestämmer sig för att bjuda Rodja till mötet.

   Dagen därpå hälsar Dunja och hennes mamma åter på hos Rodja som vid detta tillfälle är mycket friskare och vid fullt medvetande. De visar Rodja brevet och Rodja tackar ja till erbjudandet om att komma trotts Luzjins begäran. Under systern och moders besök får Rodja också reda på att Dunjas före detta arbetsgivare Marfa Petrovna Svidrigajlova har dött. Svidrigajlovas man hade under tiden Dunja jobbat hos dem otaliga gånger försökt förföra henne vilket lett till att Svidrigajlova börjat förtala Dunja. När hon sedan fick reda på hur det låg till blev hon skamsen att hon åkte ut till alla sina vänner för att berätta om och läsa upp ett brev där Dunja förklarar hela historien. Denna nyhet tar Rodja vid detta tillfälle ingen direkt notis om och hans syster och mor börjar diskutera Dunjas tänkta bröllop igen. Dunja vägrar låta sig påverkas av Rodjas motvillighet till bröllopet och uppmanar istället Rodja att komma till mötet där de kan diskutera saken vidare. Kvinnorna avlägsnar sig med Rodjas löfte om att komma till dem på kvällen.

   När de båda damerna gått vänder sig Rodja till Razumichin och börjar tala om mordet på den gamla pantlånerskan igen. Han berättar för Razumichin att han satt saker i pant hon kvinnan. Inga exklusiva saker men han förklarar att de har affektionsvärde för honom. Razumichin tycker att de skall gå direkt till polisen som utreder fallet, Porfirij eftersom han har hand om allt bevismaterial och Razumichin känner honom. Porfirij är väldigt oförskämd mot Rodja och döljer inte att han misstänker att Rodja är mördaren. Han försöker lura Rodja in i en fälla för att få en bekännelse men misslyckas och Rodja kan lämna huset utan att avslöja sig. Efter de gått från Porfirij drabbas Rodja av en manisk tanke och beger sig hemåt utan Razumichin för att kolla så han inte glömt några av de stulna sakerna kvar i hans gömställe i väggen. Han känner att gömstället är tomt och går ut igen. Ute på gården står gårdskaren med en främmande man och pekar ut Rodja. Mannen vänder sig och går men Rodja följer efter och frågar varför mannen undrat vem han var. Han höjde blicken och tittade på Rodja.

-          Mördare, sa han med klar och tydlig röst.

-          Men vad….vad är det ni säger……vem….vem är en mördare? mumlade Rodja knappt hörbart.

-          Du är en mördare, sade mannen ännu mer distinkt och hans ansikte var fyllt av en slags hatisk triumf.  

Mannen gick sin väg och Rodja kunde inte förmå sig att följa efter. Väl hemma lade han sig som i trans ner på soffan och låtsades sova när Razumichin återvände för att se vart han blivit av. Senare somnade han och väcktes ur sömnen av att en okänd man steg in i rummet.

-          Jag ber att få föreställa mig, sa mannen. Jag är Arkadij Ivanovitj Svidrigajlov.

Detta var alltså mannen till den nyss avlidne Petrovna, samma man som försökt förföra Rodjas syster.

Han berättar att han hört talas om giftermålet mellan Dunja och Luzjin och att han ville stoppa det (och helst själv äkta Dunja). Han var också villig att betala Dunja tio tusen rubler för att hon ska bryta med Luzjin. Han berättar också nyheten om att i sitt testamente skall hans fru ha testamenterat tre tusen rubler till Dunja som ursäkt för det obehag som förtalet orsakade. Rodja tycker att mannen är skruvad med lovar i alla fall att återge detta för Dunja när han träffar henne senare på kvällen och mannen avlägsnar sig.

   Dunja går till det förbestämda mötet med sin mor, syster, Luzjin och Razumichin. Luzjin är arg redan vid ankomsten på grund av att hans ”order” att Rodja inte skulle infinna sig inte följdes av Dunja och hennes mamma. Detta resulterar i en mängs komplikationer och hårda ord. De hårda orden blossar sedan upp till ett gräl där slutligen Dunja bryter sitt äktenskapslöfte med Luzjin och skickar ut honom för att aldrig vilja se honom igen. Dock hade Luzjin andra planer, han hade träffat den perfekta kvinnan och tänkte inte ge upp henne utan vidare. I hemlighet drömde han redan om att härska över henne och han älskade henne på sitt eget sätt.

   Direkt efter detta möte stormar Rodja ut och beger sig till Sonja (dottern till en död man Rodja träffade på pubben innan morden begicks och som Rodja fattat tycke för). I vild feberyrsel kastar han sig ner framför Sonja och kysser golvet vid hennes fötter.

-          Varför bugar du för mig, undrar Sonja förskräckt.

-          Jag bugar mig inte för bara dig, jag bugar mig för hela det mänskliga lidandet, svara Rodja.